Sååå… jag vågade ta min första spruta med injektionspenna. Varannan vecka livet ut nu. Får se det som KBT mot nålfobin. Men det är så mycket frågor som snurrar i huvudet nu. ”Kroniskt sjuk” rimmar så jävla illa med självbilden… barnen har miljoner frågor om varför jag tar mediciner. Framtiden sedan…

Jag vill leva för mina barn och dö för Kristus. Det är så fulländat det kan bli. Bara kämpa på och försöka nå fram en dag. Bli och vara sådan. Hålla i och hålla ut.

open.spotify.com/track/1GvJ35...

Heja väninnan! Livet är för kort för fastighetsskötsel och huvudvärk kring bolån, renoveringar och annat själadödande relaterat till husägande.

Okej, samtida lovsång på engelska i öronen och en gråtig förmiddag senare känns livet hanterligt igen. Rakt på att göra-listan och rond femtiotremiljoner mot livet och alltings jävlighet. Begrav mig stående, som jag alltid har sagt. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Om och om och om igen. 💪🏻

Finished

share.google/epQ0dsBN29s5...

Tröst. Gud är alltid god. Allt blir bra till slut.

open.spotify.com/track/2qEdsz...

Allt jag önskar mig är fast mark under fötterna, ro och vila, förutsägbarhet och ett helt vanligt tråkigt normalt liv med trygghet, lugn och rum för återhämtning. Ett liv i frid, fred och frihet där jag kan börja våga andas ut, ta av rustningen och lägga ner vapnen (bildligt talat). Börja leva igen.

Ändå älskar jag livet så att hjärtat exploderar i bröstet på mig. Det finns så mycket att vara tacksam för: alla älskade barn jag har fått nåden att vara mamma till, kärleken som kom lika oväntat som oförtjänt från den vackraste själ jag har mött i fästmannen, alla hjälpande händer inom vården, Gud…

Jag är byggd för ett liv inom akademin och kyrkan. För studier, tystnad, struktur, ordning, bön, reflektion, samtal, skrivande, tänkande. Istället har jag fått ta mig igenom ett liv som i allt väsentligt har handlat om ren och skär överlevnad med ständigt briserande bomber och kriser i varje steg. 💣

Det här jävla livet jag har levt? Fy fan så fruktansvärt lite jag kan rekommendera det. 0/10. Do not recommend. Det äcklar mig hur jag fick så mycket potential nedlagt i mig som sedan bara vaskats av både mina egna värdelösa felval och en värld som närmast sadistiskt plågat mig genom varje livsfas.

Efter 6 år av eftervåld genom myndigheter och offentliga institutioner är jag så fullkomligt avtrubbad och samtidigt uppriven över hur varenda polisanmälan om falsk tillvitelse, förtal och förföljelse bara läggs ner varenda gång med en gäspning - utan minsta intresse av att titta ordentligt på det.

Sånt jag längtar efter som en törstande i öknen? Utom räckhåll. Eukaristin i högmässan har varit en strikt no go-historia sedan skilsmässan för att jag inte lyckas ta mig samman och genomgå hela processen med annullering av det förfelade och förvridna skämtet till äktenskap med förövaren 2008-2019.

Och så det här hjärtat jag har som konstant förblöder: allt jag värdesätter är jag värdelös på. Universums sämsta katolik, århundradets mest undermåliga mamma, 30 år av kraschade förhållanden bakom mig, världens uslaste vän, syster, dotter och människa överlag med en historik av konstanta felsteg… 😔

Det är så mycket som ska roddas med: flytta från hus till lägenhet i annan kommun, samtidigt leta efter bostad i Göteborg med omnejd för långsiktigt boende, undra om jag verkligen kan bli sjuksköterska som jag har drömt om i 20 år nu när jag har ledgångsreumatism eller om jag borde tänka om helt… 💔

Dagarna just nu går ut på att jag gör allt som måste göras (tvätt, matlagning, möten, blöjbyten, städning osv) och däremellan gråter jag bara och undrar varför i helvete jag ens har gjort mig besväret att kriga mig fram genom livet i drygt fyra decennier om tillvaron ändå ska göra så ont oavbrutet.💔

Absolut, jag är tacksam! Väldigt tacksam, rentav. Men det var ändå lite av en chock att se hur dyrt det är för tre månaders medicinering. Den faktiska kostnaden är 5 000-10 000kr/mån. Så jag betalar ju bara en liten smula av totalen. Det är så att man kan gå och bli vänsterpartist igen av mindre… 😅