Jag gick med i ett politiskt parti och stöttar ekonomiskt, men jag hinner/orkar inte delta på medlemsmöten osv, så känslan är ju att jag ändå inte bidrar...

Jag är förundrad över dessa kvinnor på Instagram och hur nöjda de verkar vara med att ha startat en onlinebusiness, vissa är sjukskrivna eller mammalediga när de sätter igång, vissa gör det vid sidan av sitt heltidsjobb. Men de har alltså lagt uppåt 180 000 kr på att starta...de har belånat sig.

Har försökt att välkomna alla slags känslor hos mina pojkar, att vara tydlig med att det är bra att kunna gråta och visa sig ledsen. Att bekräfta känslor. Men samtidigt visar inte pappan/sambon öppet när han är ledsen. Och barnen ser nog att jag städar lite mer hemma och projektleder mer.

🩷

Hmm, jag som trodde att de kanske hade lösningen på hur jag kan jobba mindre och leva mer, men det där låter ju själsdödande...

Ja, eller så skulle det kanske funka att skriva kortare scener osv på mobilen och sen foga ihop och utveckla under längre skrivpass... Men det kräver väl mer tid och fokus att skriva roman än en diktsvit/diktsamling i regel. Skriver du?

Ja, men i perioder då jag haft mer tid till att skriva har jag ändå dragits mest till poesi och prosalyrik. Är tacksam att jag vill skriva i kortare format, annars hade jag nog varit mer frustrerad... Fantiserar dock ibland om att jag skulle skriva en roman eller noveller om jag hade mer tid.