Ghosie Threrl
banner
ghosiethrerl.bsky.social
Ghosie Threrl
@ghosiethrerl.bsky.social
38 followers 69 following 180 posts
Mer ordrik på https://blogg.ghosiethrerl.se/
Posts Media Videos Starter Packs
Nu ska jag bara komma på hur jag ska lyckas få Åttaåringen att läsa resten av de femtisjutton böckerna högt för Sexåringen, så jag kan återgå till nåt som inte får mig att somna.
Sexåringen har lurat in mig i att läsa 𝘒𝘢𝘱𝘵𝘦𝘯 𝘬𝘢𝘭𝘴𝘰𝘯𝘨 av Dav Pilkey för gonom. Det gav mig verkligen ingenting personligen, men han älskar såklart kiss- och bajshumorn, och "flip-o-rama"-sidorna i slutet av boken kan jag erkänna var ganska unika, och de engagerade honom nåt enormt!
Reposted by Ghosie Threrl
“Fyra av de fem största plattformarna svenskar använder ägs av Mark Zuckerberg." Problemet är inte skärmarna.
Det är att informationsmakt, politisk makt och ekonomiska intressen flätats samman och användarna saknar insyn.
Vi behöver fler öppna, användarstyrda plattformar där vi själva äger vår data.
Jag tyckte om den, fast jag störde mig på lite anakronistiskt språkbruk ett par gånger. Men det är inte ens säkert att min språkkänsla för att vissa ordval kändes för moderna bygger på att de faktiskt är det i verkligheten.
Högläsning med Åttaåringen: 𝘕𝘰𝘳𝘥𝘪𝘴𝘬𝘢 𝘨𝘶𝘥𝘢𝘴𝘢𝘨𝘰𝘳 av Katarina Harrison Lindbergh.
Den gick klart över huvudet på ungen ibland, men några av berättelserna kände han ju igen.

Nån annan som läst denna bok hade visst stannat upp några kapitel in och köpt sig en kvällstidning som pausunderhållning
Ingen aning, men ok. Ja, det är klart, personer som själva har en stor följarskara har såklart mycket större möjligheter att göra det
Ja! Men det är ju så jäkla svårt att komma åt dem för de umgås ju bara med varandra. Jag har liksom aldrig nån kontakt med folk som är svinrika, och de lär inte se vad jag skriver typ här heller. När ska man komma åt att skamma dem liksom?
Lördagsläsning: 𝘕𝘶𝘥𝘦𝘴 av Joanna Górecka.

Skrattar högt flera gånger och hisnar av den ironiska och högintellektuella referenshumorn. Tappar dock tyvärr respekten för både författare och redaktör en smula när jag läser följande stycke:
Och jag som tyckte det var tillräckligt deprimerande att den sett ut så en vecka nu...
Åttaåringen sitter i soffan och högläser för Sexåringen och jag vet knappt var jag ska göra av mig själv av hopp och lycka.

Måste hålla käften nu så jag inte förstör det här genom att säga till dem att de är "duktiga" eller nåt annat dumt.
Det fattar man ju egentligen hela tiden att det där utsvävande livet inte är hållbart i längden. Alla runtomkring varnar ju för att det kommer gå åt helvete om huvudpersonen fortsätter på samma spår. Men det är liksom också vetskapen om att de lever på lånad tid som gör läsupplevelsen starkare.
...när jag var sjuk vid nåt tillfälle, och struntade sen i att titta på fortsättningen. Inte för att jag inte gillade det jag sett, utan just därför. Ville inte behöva se det där raseras en gång till.
Jag har läst boken, och blev absolut förförd av första delen, tvingade mig sen igenom all alkoholism och misär i andra halvan (jag förstår ju varför berättelsen "behöver" ta vägen dit, men det är ju inte lika njutbart att läsa om). Såg första avsnittet av tv-serien på nån streamingtjänst...
Vet du om att Färjestad är det?
Det här gäller främst för de två första böckerna. Den sista känns lite... onödig och innehåller drömsekvenser och annat som bryter stilen en del. Den skiljer sig liksom för mkt. Ska den verkligen vara nyckeln som sätter de andra två berättelserna i ett nytt ljus? Det känns... otillfredsställande
Jag gillar stilen då den är rak och krusidullfri, men ändå rymmer mycket mellan raderna (och ibland tom mellan kapitlen). Jag tycker det är lite Hemingwayskt, men när jag sa det fnös personen som jag fick låna boken av (hon gillar tydligen inte Hemingway)
Tre böcker i en: 𝘋𝘦𝘯 𝘴𝘵𝘰𝘳𝘢 𝘴𝘬𝘳𝘪𝘷𝘣𝘰𝘬𝘦𝘯, 𝘉𝘦𝘷𝘪𝘴𝘦𝘵 och 𝘋𝘦𝘯 𝘵𝘳𝘦𝘥𝘫𝘦 𝘭ö𝘨𝘯𝘦𝘯 av Agota Kristof. Trots att huvudpersonerna klargör alldeles i början att texterna ska vara "sanna" och "troget skildra faktiska förhållanden" har vi att göra med ytterst opålitliga berättare i alla tre böckerna.
🧵
Du har alltid samlat på sånt här, va?
Absolut, den är neutral medan den sista låter onödigt gnällig
Jag visade detta inlägg för Åttaåringen. Hans reaktion: "Jaha, det är ett skämt"
Ja, helt klart en anglicism.
...den här filmen var riktigt jäkla bra! Som en mer modern och mångbottnad Nikita. Samma tema i grunden, om ock andra motiv.
Lördagsfilm: 𝘋𝘰𝘨𝘮𝘢𝘯.

Hade inte sett en Luc Besson-film på evigheter, och har nog tänkt att han är en i skaran av ungdomsidoler jag haft som dels inte riktigt levererar längre och dels ev visat sig inte vara så trevliga på det privata planet.

Nu skiljer vi på verk och person och konstaterar att...
Fredagsfilm: 𝘓𝘦𝘪𝘧

Som eftertexterna lyder: ”varje likhet med verkligheten i denna film är tyvärr större än den borde vara”
Ja, man får ju ha i åtanke att det är just en tolkning som görs. Lite som att läsa översatt poesi. Det kan göras bra eller dåligt, men det kan också stämma mer eller mindre överens med ens egen tolkning av originalet.